Monday 5 January 2009

Another year over, a new one just begun

Gott Nytt 2009! (lite sådär i efterhand)

2009. Jag kan inte riktigt fatta att det snart gått ett decennium sedan milleniumskiftet. Jag minns det som om det var igår, som klyschan går. Men nu är det 2009, ett helt nytt år med helt nya möjligheter. Vilket är upplyftande, men vilket också på sedvanligt vis självfallet ger mig lite ångest. Vad ska jag göra av det här året? Jag borde ju komma tillbaka från Japan med, typ, insikter om mig själv och med klara planer på min framtid. Det var vad jag hade tänkt mig i alla fall. Men det var ju naivt, va. 
Jag är nog mer förvirrad och har ännu mer oklart för mig vad jag ska bli när jag blir stor. Fortsätta som japanolog (blir nog en kandidat men inte så mycket mer i japanskan, så den kanske jag ändå har under kontroll)? Kriminologin? Rättspsykologin? Jag var ju inne på att kanske läsa psykologi och jobba med vittnen och förhör. Men det var ju innan jag åkte hit och blev snärjd av politiken. Så, statsvetenskap? Det är lite lockande. Fast. Än Afrika då? Och England? Waaah! Liksom.

Jag kan i och för sig ibland känna hur min hjärna och mitt hjärta samarbetar och under intensiva diskussioner och förhandlingar dem emellan försöker kristallisera ut en plan som gör dem båda nöjda. Så det stakas vägar, framtidsmässigt. Det är bara det att det finns så många möjliga avstickare att ta att det ibland känns som att jag inte kommer framåt. Men, vem vet, min väg kanske är lite krokig och böjd och tar omvägar genom snår och ris och sankmarker. 

Oh, well. Nyårsångest, i alla fall. Och snart är jag ju 23 också. 23 känns som ett stort steg från 22, som om jag borde ha klurat ut mer. Men tentor är på gång nu - har två uppsatser att lämna in i veckan - så de kommer sluka min uppmärksamhet så att jag kan skjuta på framtidsplanerandet ett tag till. Och 23 är ju ändå 5, om man vill se det på det sättet, så inte bråttom där heller. :)

3 comments:

Anonymous said...

Aye. 'Tis mysterious; the beckoning roads, the seas, the rowing boats and the misty winds of life disseminating its confusion over everything.

/IKillForNoodles

Anonymous said...

Grattis, Linnea, på din ärade 23årsdag <3 (märk hur jag kommer ihåg idag, å inte dunderglömmer som förra året ^^')! *kastar hemmagjorda vikta små pappersstjärnor över* Tänker inte kommentera de seriösa frågorna, de blir nog begrundade ändå och får alldeles för mycket uppmärksamhet, men vet att det väntar lugna totalt opretentiösa stunder av förtjusande nonsensprat över för stora témuggar när du kommer till Stockholm igen... Kramar till den bästa Linnean, så glad du finns /Ninna (med syster)

Anonymous said...

Din mor läst dessa dina rader med stora krokodiltårar rullande nedåt utan avbrott... Av glädje, förstås! Vad jag lyckats med uppfostran! (Dock ett ypperligt underlag var ju givet, förstås, som också ärvts från mig, från vem annars?... till största delen då, ok.) Även om det var vissa som ifrågasatte den ofta på vägen. Tänk att någon i "så unga år" försöker lista ut livets väg med det som otaliga från andra generationer kämpat med i många, många år och kanske aldrig lyckats uppnå...Eller uppnått antingen det ena eller det andra, utan att ngn enstaka gång kännt sig riktigt lyckliga. Nämligen att sträva efter att tillfredställa både hjärtats och förnuftets längtan! Många försökt vid 40 års eller 50/60 års kris, oftast för sent. Så när du "ångestar", kan du känna dig också riktigt stolt och vis samtidigt...
Annars är Du allmänt efterlängtad här i Älta, den här perioden var lite längre än väntad... Puss och kram! Vi bortser från de härliga ungerska blöta traditinerna,men en jättebamsig kram däremot! Mam