Drygt 18 kilo tung blev lådan, och välfylld var den. Med sommarkläder (kommer nämligen inte behövas på hemresan, hur optimistisk Lisa än är vad gäller vädret. Dude, liksom. Det är -20 grader i Ulaanbaatar och -23 i Irkutsk. I'm not holding my breath för sommarväder vad du än säger om inlandsklimat), böcker (oy vey, alla böcker), mina älskade Starbucksmuggar, och annat smått och gott som jag lyckades klämma in.
Jag har också från den 27e februari ny adress, hos vår fantastiska samoanska vän Tua som förbarmar sig över två slantvändande svenskor:
c/o Siatua Lautua
Paruse Takano 2F 201
Nishisugianomiya-cho 60-2
Kyoto-shi, Sakyo-ku, Ichijoji 606-8112
Japan
Nästa torsdag blir det utflyttnings-öppet-hus för att försöka övertala våra kvarblivande vänner att hjälpa oss bli av med överflödiga prylar--vi har exempelvis en fåtölj, pall, massa tallrikar och bestick, och annat som vi hamstrat på oss under ett år och omöjligen kan släpa med oss hem till Sverige, hur gärna vi än kanske skulle vilja. Det är också ett gyllene tillfälle för oss att få hjälp att tömma spritskåpet på dess brokiga innehåll. Inget ont som inte för något gott med sig.
Som vissa har märkt, men ännu inte alla eftersom jag fortfarande är lite seg, så har jag börjat axla mina sociala internet-åtaganden igen. Jag har gått ifrån min mycket vuxna beteende-cirkel där jag öppnade mailprogrammet, ryste till och sprang långt därifrån, till närmsta Starbucks och sedan satt och ångestade fram en ny kraftansträngning och försökte mig på mailprogrammet igen, för att, återigen, hamna på Starbucks. Jag har med nästintill ridderlig tapperhet motstått frestelsen att gömma datorn under sängen. Jag har istället bunkrat upp med mandariner och coca cola och tagit tjuren vid hornen. Är nästan ifatt alla mail, jag har facebookat (även om jag inte lyckats helt än), och jag har skajpat. Go the powers of me!
Och, tro det eller ej, jag har även lyckats klippa mig. Äntligen. Det är ungefär hur skönt som helst, faktiskt. Och frisören var, för att citera Maggie Malene, "in a dimension beyond reality". Alla frisörer borde vara japaner. Jag har aldrig varit med om sådan noggrannhet och sådant pedanteri. Jag fick mitt hår schamponerat TVÅ gånger. En gång före klippning och en gång efter. För en gång räcker inte. Jag gick på moln när jag gick därifrån. Och håret. Är rätt kort. Men YAY.
Så, med Petters bevingade ord: "Saker och ting börjar röra sig."
2 comments:
Så nu förbereds det... Flytten hemåt alltså, med lite omväg till er vän först. Tänk, ett år har snart gått , i rasande fart ändå på något sätt. Men det var /är tur att det finns skype... När du kommer hem, då blir det nästan vackrast här hemma, vår och kanske även värme. Härligt! Svårt att tänka sig nu, mitt i vinter. Vi har inte så "vårigt" som ni har där. Kul att ni mår bra, båda två, men jag kan inte hjälpa, det blir lite pirrigt så fort jag tänker på den långa tågresan hem. Klart blir det bra och spännande för er, bara ni är försiktiga så mycket det går. Jag gnagar inte på det länge. I stället stor puss och kram! Mamma
Fett, fett, fett!
Ja, jag förstår att saker och ting börjar röra sig. Och när du kommer hem kommer varenda jävel vilja höra dig.
När dina planer åter kom på tal erinrade sig min avdelningschef ännu en gång om när han '93 åkte tåg mellan Peking och Moskva. Hans ansikte som lyste upp som han fick tag i minnet och han menade att, helt fantastiskt det var. Jag hoppas det verkligen blir till nöjes för dig också. Jag hoppas förstås även på samma sak när det gäller din sista månad där borta.
Schlemm!
Post a Comment