Litet fotospam, så att ni ser att jag lever och inte bara behöver tro mitt ord.

När jag och Lisa - små, osäkra och nervösa inför, ja, allt, egentligen - tog våra första, stapplande steg in på Kyoto Universitets campusområde möttes vi av detta. Skolans cheerleading-team. Stora trummor, små flickor i traditionellt amerikansk klädesdräkt och pojkar i skumma svarta outfits som skrek och studsade och viftade med armarna och såg ut mest som flygledare. Vi var lika delar förskräckta och roade.

Våra fina nya cyklar (som vi skaffade oss till mycket bra pris, kan tilläggas) och jag under körsbärsblom.
Vår cykelväg hem från skolan. Fint eller fint eller fint?

Sakura. Shall I compare thee to a summer's day?
Philosopher's path med berget Yoshida i bakgrunden och en jag i förgrunden.

 
Medresenären Lisa, och så jag.

Vi vandrade längs med Philosopher's Path och satte oss ner en stund för att kontemplera, och vad ser vi då, om inte en japan i lotusställning med frid i ansiktet? Och sen, för att göra det hela ännu ett snäpp mer pittoreskt så tar han upp en flöjt och spelar ut i solskenet. Vi njöt. Och fotade.