Sakta övergångar från livet i Sverige

Jag sitter precis och tuggar på min allra sista bit Djungelvrål. Jumbopåsen jag köpte på flygplatsen på vägen hit räckte länge, men inte ända fram. Close but no cigarr. Nära men ingen hare skjuten. Liksom.

O lakrits! - vad ska jag ta mig till utan dig?

(Undrar om man kan beställa direkt från Malacos hemsida på något vänster?)

Linnea + Politik = Sant ?!

Jag är mäkta förvånad över det själv, men den intressantaste kurs jag läser nu är inte psykoanalys eller socialpsykologi eller gruppdynamik eller något annat som knyter an till vad jag pluggar hemma i Sverige. Det är istället ett ämne som jag valde mest för att det var på engelska och för att det inte krockade med någon annan av mina kurser, nämligen "Colonels, Communists, Dictators and Druglords: Exploring the South East Asian Underworld".

Det har i princip aldrig någonsin hänt att jag har varit så pass intresserad av ett ämne att jag själv, på min fritid, sätter mig och på egen hand undersöker saker och koncept som presenterats på föreläsningar. Men igår (och även några gånger tidigare) satt jag drygt tre timmar på Wikipedia och följde länk efter intressant länk och fyllde hjärnan med information om Viet Minh, om USAs s.k. Mutual Defense Assistance Act och deras Containment Policy, om det första Indokina-kriget, Warszawapakten, den kinesiska revolutionen och annat som haft inflytande på/influerats av politiska omvälvningar i Sydostasien. Och jag har frustrerat undrat hur man inte kan ha lärt mig detta i skolan. För det är fruktansvärt intressant.

Jag och politik och angränsande ämnen har aldrig varit särskilt tajta tidigare, men det här gör att jag vill bli god vän med dem. I alla fall med Världspolitik, typ Revolutionspolitik (eller vad nu motsvarande ämne kan heta på fikonspråk) och Modern Historia som inte är centrerad kring andra världskriget i Europa.

Jag finner det så intressant att jag börjar se mig om efter kurser som behandlar ämnet till höstterminen här i Japan, och funderar på att ta någon kurs i det hemma i Stockholm sen. Jag får hitta på något klurigt sätt att kombinera det med kriminologin bara, så att jag inte behöver byta huvudämne, liksom. För det vore en aning jobbigt.

Jag har till och med, hör och häpna, köpt mig böcker i ämnet från japanska Amazon - både facklitteratur och böcker skrivna av författare bosatta i länder där det politiska tillståndet är omtumlande och instabilt. 

Jag känner mig en aning pluggis, men det liksom kliar i fingrarna på mig och jag kan inte låta bli. Känns som om det funnits ett svart hål i hjärnan där all information om just det här borde legat och som nu med en lättnadens suck håller på att fyllas. 

(Enda problemet är ju att medan jag är upptagen med att läsa in mig på det här ämnet så försummar jag det mesta andra av mina studier, vilket är en rätt dålig idé då de egentligen är svårare och mer krävande kurser. Men, wth, liksom. Ett obsession är ett obsession och inget man kan göra något åt. 

... eller?)

I korthet

Livet senaste tiden - i bilder.

För att jag är lat. Och för att jag strax borde gå och lägga mig så att jag kan få in några timmar sömn innan det är dags att vakna igen (klockan 0200) och cykla ned på stan för att se Sverige-Grekland.  

Here goes:

En kock i lägenheten! Jag blev en aning (bara en) bortskämd medan Sara och Chikara var här, och kan lugnt säga att det var knepigt att återgå till en vardag där rödvin inte ingår som en självklarhet i middagsplanerna. (Saknar förstås mina temporära inneboende för mer än bara middagarnas skull. Det var väldigt trevligt att ha någon från Min Värld Hemma hos mig här i Det Nya, Japanska Livet, och jag hoppas de tyckte så också.)

Fanns det liv innan karaoke? Man säger mig det, men jag vet inte om jag riktigt tror på det. Självfallet togs även Sara och Chikara med för att sjunga. Och! Chikara sjöng. Flera gånger. Trots bedyranden innan om att det inte skulle hända. En av mina större bedrifter. (Sake och plommonvin FTW.)

Vi fann ett Starbucks på Osaka flygplats och tog oss varsin underbar kaffe (jag förstås bebis-kaffe, med choklad i) och förberedde oss på att säga hej då för två månader igen. [Sorgligt, men, också, YES, på ett sätt. För det är ju bara två månader innan jag får se dem igen (om allt går enligt plan.) Det kändes bra att bli påmind om.]

Grönt te-glass. Mycket mindre vidrigt än det låter. Riktigt najs, faktiskt, och överallt förekommande nu när sommaren börjat på riktigt. (För den gör det här i Japan den 15 maj. Börjar på riktigt. Officiellt och oavsett väder. Då ändras menyerna på exempelvis restauranger och glasstånd för att hänga med i säsongsväxlingarna och skolbarnen får byta från sina vinteruniformer till sommarversionen. Det måste vara schysst att vara så organiserad.)

Jag och Lisa tog oss till Kobe en lördagsmorgon (drygt 90 minuter med tåg) för att uppleva Den Absoluta Höjdpunkten Hittills: IKEA. 

Jag saknar ord för att riktigt kunna beskriva hur bäst i världen det var. Jag vill flytta dit, bosätta mig i ett av show-case-rummen. För det ser verkligen så svenskt och, ja, IKEA ut, och det skulle kunna vara ett rum i en lägenhet ungefär vart som helst i Sverige. Och jag och Lisa kunde lyckligt både vinka och med euforiska leenden på läpparna säga: "Heee-eee-eej" till en svensk vi hittade arbetandes i restaurangen. 

Bäst. I. Världen. 

Med köttbullar.