I korthet

Livet senaste tiden - i bilder.

För att jag är lat. Och för att jag strax borde gå och lägga mig så att jag kan få in några timmar sömn innan det är dags att vakna igen (klockan 0200) och cykla ned på stan för att se Sverige-Grekland.  

Here goes:

En kock i lägenheten! Jag blev en aning (bara en) bortskämd medan Sara och Chikara var här, och kan lugnt säga att det var knepigt att återgå till en vardag där rödvin inte ingår som en självklarhet i middagsplanerna. (Saknar förstås mina temporära inneboende för mer än bara middagarnas skull. Det var väldigt trevligt att ha någon från Min Värld Hemma hos mig här i Det Nya, Japanska Livet, och jag hoppas de tyckte så också.)

Fanns det liv innan karaoke? Man säger mig det, men jag vet inte om jag riktigt tror på det. Självfallet togs även Sara och Chikara med för att sjunga. Och! Chikara sjöng. Flera gånger. Trots bedyranden innan om att det inte skulle hända. En av mina större bedrifter. (Sake och plommonvin FTW.)

Vi fann ett Starbucks på Osaka flygplats och tog oss varsin underbar kaffe (jag förstås bebis-kaffe, med choklad i) och förberedde oss på att säga hej då för två månader igen. [Sorgligt, men, också, YES, på ett sätt. För det är ju bara två månader innan jag får se dem igen (om allt går enligt plan.) Det kändes bra att bli påmind om.]

Grönt te-glass. Mycket mindre vidrigt än det låter. Riktigt najs, faktiskt, och överallt förekommande nu när sommaren börjat på riktigt. (För den gör det här i Japan den 15 maj. Börjar på riktigt. Officiellt och oavsett väder. Då ändras menyerna på exempelvis restauranger och glasstånd för att hänga med i säsongsväxlingarna och skolbarnen får byta från sina vinteruniformer till sommarversionen. Det måste vara schysst att vara så organiserad.)

Jag och Lisa tog oss till Kobe en lördagsmorgon (drygt 90 minuter med tåg) för att uppleva Den Absoluta Höjdpunkten Hittills: IKEA. 

Jag saknar ord för att riktigt kunna beskriva hur bäst i världen det var. Jag vill flytta dit, bosätta mig i ett av show-case-rummen. För det ser verkligen så svenskt och, ja, IKEA ut, och det skulle kunna vara ett rum i en lägenhet ungefär vart som helst i Sverige. Och jag och Lisa kunde lyckligt både vinka och med euforiska leenden på läpparna säga: "Heee-eee-eej" till en svensk vi hittade arbetandes i restaurangen. 

Bäst. I. Världen. 

Med köttbullar.