Lat-blogg

Jag = lite latast i världen, så för att summera senaste tiden blir det FOTO-SPAM med några av höjdpunkterna.

Jidai-matsuri i Kyoto. Med samurajer, och kejsare, och andra tuffa japaner mitt i stan.




Nya utbytesstudenter! Några av våra favoriter, från vänster: Sasha, James, Ben. Och så Lisa.


Galen utekväll i Osaka för att fira vår nya Samoanska vän Tuas brors födelsedag. Ja, jag står bakom baren och är bartender. Hur jag hamnade där? Mycket bra fråga. Men jag stormtrivdes.


Samoansk krigsdans. Med samoaner, japaner och andra av blandad nationalitet. För det tyckte de samoanska männen var en bra idé sådär vid tre på natten. Tuas bror är killen i svart linne och färgglad hatt.

Ett av våra nya favoritställen: en detektivbar! Man får dra i en bok i bokhyllan för att öppna lönndörren och så finns där bakom ett dolt rum fullt av tuffa saker. Jag var självfallet helt till mig. Och var tillbaka nästa helg.


Lisas föräldrar är och hälsar på här i Japan (vilket är mycket trevligt, *host-hint-host*). I söndags var det Nara som skulle ses, och eftersom jag inte heller lyckats komma iväg dit än hängde jag på. Bland det tuffaste med Nara är en helt enorm bronsbuddha (Buddhans fingrar är ungefär i människostorlek) och alla tama hjortar/rådjur som vandrar omkring lite varstans i staden.
Så. Det blir nog allt för nu. Jag ska försöka blogga lite oftare, till exempel om hur det går i skolan, med bågskyttet, och den stundande vintern. Men det är ofta mycket snack och rätt lite verkstad vad gäller bloggandet. Sorry för det.

TERROR (ON UNNAMED STREET, för så fungerar postsystemet i Japan)

Det otänkbara - det jag och Lisa ibland i lite sådär morbid förväntan och kismet-underkastelse spekulerat om men då också snabbt spottat tre gånger, tagit i trä och kastat salt över axeln för att förhindra - har hänt.

Nej, det är inte det faktum att skolan börjat och vi än en gång måste sätta oss i skolbänken och försöka börja lirka med hjärnan att ta in lite information till så att den blir redo för sista-minutens panikpluggande inför tentor i januari. Och nej, det är inte heller det faktum att jag bloggar igen efter långt uppehåll.

Det är inte heller den ekonomiska krisen. Eller ett möjligt demokratiskt slut på den amerikanska valsagan.

Nej. Det är större än så.

Ikväll, runt, eh, 0:30 ungefär, hade jag ned min Starbucks-mugg från Sapporo i golvet. 

*insert gasp and end of the world right here*

Nu inser jag förstås att det hade kunnat vara värre. Örat ligger i fyra (förhoppningsvis) ihopklistringsbara delar. Hade jag haft riktig otur hade hela muggen kunnat dö. Men det var ju också tvunget och naturligtvis muggen från allra längst bort som skulle fara i golvet. 

Yappari, som Lisa skulle säga.

(In other news, jag lever, jag lovar! Jag har bara haft massor för mig. Bland annat har jag gått runt och frusit i den kalla Kyotohösten. Idag, till exempel, hade vi runt sådär 25 grader och sol. Mwahaha. Jag saknar inte det svenska vädret just i denna stund, om jag ska vara helt ärlig.)