Sista bloggen från Japan?

Imorgon skiljs jag och min dator åt (världens bästa Josefin flyger med sig den hem till Sverige, bless her soul!) och jag blir hädanefter elektroniskt isolerad. På måndag eller tisdag ryker även mobilen, vilket innebär att jag blir i princip onåbar ett tag. 

oO

Hur i hela världen ska jag klara mig?

Nåväl, när Lisa väl kommer (och hon kommer tillbaka! Hon är här i Kyoto nästan två dagar innan vi tar färjan till Korea. Så vi kan ha ordentligt baibai-bash och allting) och vi får igång vår resemobil ska jag försöka nå ut med det telefonnumret till så många som möjligt så att de som behöver det kan messa mig ibland. Och det lär finnas internet lite här och var längs med vår färd.

Vår färd. Smaka på den. Gör en sån där svepande rörelse med handen. Det behövs nästan. Färd. Resa. Till. Västerlandet.

På torsdag bär det alltså av. Ett år--en era--är över. Jag lämnar Japan. Far hemåt. Sen så kommer det ju förstås att ta ungefär en månad för mig att ta mig hem, men fortfarande. Inget mer Japan. Mars månad har varit så underlig och så full av både tråkiga och tuffa saker att det inte alls har registrerat egentligen att det är dags att bege sig. Men igår fick jag (efter mycket om och men, dagliga resor fram och tillbaka till Osaka i en VECKAS TID, och en hel del död, olycka och sånt där klipulver som finns i nypon önskat på den ryska byråkratin) mitt ryska visum, och plötsligt kändes det som om det inte fanns någon återvändo. Som Fantomen och Christine sjunger: THIS is the point of no retu-u-u-u-u-u-rn! 

(Riktigt bra låt, btw. Och ju mer jag tänker på det, desto mer rätt känns den. Precis lagom dramatisk och ödesmättad och känslomässig, och bara perfekt för mitt sinnelag just nu.)

Så. För den som är intresserad. Lite sådär halv-planerad Resplan:

Färja till Korea (där vi stannar en knapp eller en dryg vecka, beroende lite på hur länge Hasse står ut med att vi snyltar på honom i Seoul)

Färja vidare till Shanghai

Upp mot terrakottaarmén, Beijing och kinesiska muren

TÅGET (w00t! *gör Sheldon-min när han pratar om att åka tåg*)

Tvärs över Kina ned mot Mongoliet

Hästar (önsketänkande, kanske, men vore det inte kul?) mot Ulaanbaatar

Genom isande kyla mot Irkutsk

Transsibiriska mot Moskva och St Petersburg

Tåg/buss/lifta med vodkafryntliga ryssar i bil (hah! Jag skojar bara, mamma, jag lovar. Mina tummar stannar varma och säkra i tumvantarna.) mot Finland

Silja Line Helsinki-Stockholm (jag har inte precis presenterat denna idé för Lisa än, men. Hah! Vore det inte det perfekta avslutet? Eh? Eh, Lisa?)

Jag vill kasta en massa kärlek och kramar på er som läst min oftast rätt poänglösa och lite pinsamt sporadiskt uppdaterade blogg under detta äventyrliga år i Japan. Får se om jag inte kanske lyckas att blogga under Resan också. Annars syns vi hemma i Stockholm rätt snart ju!