Hjälper också att jag lyckades bli uppraggad av sju hjälpsamma medicinstuderande japaner idag på min hopplöst svåra kurs i psykoanalys. En av dem tog till och med anteckningar åt mig! (Utan min vetskap, bör tilläggas. Jag är inte fullt så pass mycket slavdrivare. Än.) Han skrev ned både de japanska uttrycken och la till fina utvecklande teckningar och förklaringar på engelska runt om. Och menade att jag skulle maila om det var något alls som jag hade problem med. Jag smälte. Och återfick hoppet om mänskligheten.
(Sen gick jag på nästa föreläsning och fick galna uppgifter som jag omedelbart måste bli japan för att klara, och sen nästa föreläsning där jag under 90 minuter förstod ungefär tre ord av vad som sades. Men, positivt tänkande = jag registrerar det knappt.)
Mitt och Lisas sociala liv utvecklas också. Vi ska strax ha pannkakskväll (läs: Lisa steker pannkakor, Linnea dricker öl) med ett par andra utbytesstudenter i huset, och vi är fullbokade i helgen. Vi ska iväg med två olika Kyoto Universitet-grupper, en på lördag och en på söndag, och njuta av körsbärsblommen (läs återigen: Linnea dricker öl). Lördag kväll ska vi sen scouta downtown Kyoto efter de två sportbarer vi hört viskas om. Vi har även hört det trummas via djungeltelegrafen att de kanske har öppet nattetid när det är stora matcher. wh00t! Score, om det är sant, helt klart (även om en Guinness kostar knappt 70 kronor).
Så, the jist? Inget seppuku för mig.
Ännu.
4 comments:
du ska bara veta hur skönt det är att se att någon annan har det värre än en själv :P
jag är sjukt lost ibland på jobbet å fattar ingenting. men man kommer in i det in the end. om inte så löser alkoholen alla problem som finns i världen =]
//PK
Nu tänker jag på min franska chef som högljutt kallade mig hönshjärna och dum i huvudet när jag efter två veckor fortfarande inte förstod all talad franska. Det säger en hel del om kulturella skillnader i hur man uttrycker sig...
och öhm, alkohol löser inte problem såvida inte de delar kemiska egenskaper. hihihihihihiiii
och jag tycker du är stencool!skriv regelbundet, promise!
(min franska chef kunde btw knappt engelska... han fattade inte hur svårt det är i början när man är ny på ett språk. jag kan fortfarande inte förstå all talad franska direkt, men jag kan fan så mkt mer än den första tiden.)
Är det inte lite för mycket öl som det talas om här?...Inte vet jag hur alkohol kan lösa några problem, har ingen erfarenhet av detta (åtminstone inte såna som jag vill dela med mig här och nu...) Jag tror att du vet nu att din mor talar. Kul att du lever, i början får man vara jätteglad åt såna saker också! Det låter tufft det där med föreläsningar, allt på japanska. Jag tänkte på mina vidriga första franska föreläsningar när under två timmar fick jag ner på pappret 10 hela meningar! Det där skulle jag ju tenta av små småningom. Jag kände mig mindre än ett dammkorn... Jag vet att det hjälper inte så mycket när jag säger det kommer att lösa sig för dig men det kommer att göra! Det kräver bara tid och mod att envist fortsätta. Det som jag upplever däremot som störande att vi lyssnar dagarna i ända på Amy Macdonald och blir nostalgiska, svettas om ögonen och blir en aning knäsvaga... Anar du varför?
En stor kram! (och puss)
Post a Comment