Konnichiwa!

Ar framme i Japan nu och har tva mycket intensiva, men helt klart bra dagar bakom mig. Hela vistelsen har borjat mycket bra: jag sov i princip hela flygresan hit, lagenheten jag fick ar 30 kvm stor med badrum, kok, balkong, dubbelsang och tvattmaskin och jag behover inte dela med nagon (SCORE, liksom). Daremot fanns absolut ingenting som gjorde lagenheten beboelig. Sa efter en snabb informationsstund gick jag och Lisa (min medresenar och den andra parten i vad som visat sig vara ett superteam in the making) och inhandlade det viktigaste; ett glas, ett par pinnar, en skal for ris, kokskniv, handduk, tval och tandkram. Och, efter att jag upptackte ett lager damm pa toppen av min byra som gjorde mig morkradd, aven lite stadprylar. Sen dammtorkade jag frenetiskt igenom hela lagenheten.

Forutom mina nya kompisar dammrattorna fann jag aven andra husdjur. Ovanpa min bokhylla lag en uttorkad grashoppa lika stor som min tumme. Lisa har dessutom varnat mig for att det kan finnas kackerlackor. For real. Sa uppenbarligen behover jag aldrig oroa mig for att vara ensam. ;)

Efter min stadmani och efter att jag lagt upp min LFC-kalender (sa jag skulle kanna mig hemma, mycket viktigt) gick vi ut och jagade ramen, varefter jag prompt slocknade. Men min nyforvarvade vackarklocka ar guld vard och fungerade perfekt, trots att den ar inkopt pa ett hundra-yen-for-allt-stalle (100 yen = typ 7 kr).

Vi tog oss till skolan idag och fick orientation. Pa japanska forst (vilket gjorde mig extremt nervos) och sen andra delen pa engelska (vilket var mycket mer trevligt). Tydligen ar det skolstart for alla nu och har pa Kyoto Universitet finns det miljoner med studentklubbar av olika slag. Jag och Lisa rakade irra in i ett helt torg fullt med japaner som forsokte ragga forstaarsstudenter till sin klubb. Sa det stacks flygblad i vara hander och ropades 'sumimasen' (eller 'ursakta' for er icke-japaner) och bjods in massor. Bland annat ville cheerleading-gruppen att vi absolut skulle ga med, liksom en grupp dar de spelar en massa mandolin. Vi var skeptiska, men mycket roade. Och jag vagade (efter mycket push av Lisa, bor tillaggas) att fraga mig till ett flygblad fran Kyuudo-gruppen, sa nu kanske det antligen blir av. Duktigt, eller vad?

Vi har ocksa skaffat oss cyklar! En fin rod till Lisa och en fin bla till mig. For det cyklas har ungefar som det cyklas i Uppsala, och skolan ar pa kanske en kvarts cykelavstand fran oss, sa det kandes som en bra investering. Liksom Lisas riskokare. Nog ska det blir japaner av oss ocksa innan dessa tolv manader ar over.

Imorgon ar det dags att registrera sig som 'alien' sa japanska regeringen vet att man hanger har om det hander nagot och polisen vet vad de ska gora om jag ar olaglig. Mycket betryggande. Kan dock ansoka om bankkonto efterat och kan da fa pengar fran min stipendiefond, vilket ar typ kung, for har levt en del pa Mamma Lisa framtills nu. Men det loser sig om nagon vecka forhoppningsvis.

Men ska nu rora oss hemat, for ar en del att cykla tillbaka och vi hade egentligen inte riktigt tankt fastna pa ett internetcafe (vi hade lite inkop att gora, men, vi tar dagen lite som det kommer - bland annat promenerade vi idag ocksa i tva timmar langs med philosopher's path och doftade pa korsbarsblom under myriader av korsbarstrad. Istallet for att kopa exempelvis en mugg till min tandborste eller kniv och gaffel.)

Ttyl (typ.) Bai bai.