Mycket snabbt inlägg, bara för att säga att jag fortfarande finns. Har inte precis frodats den senaste tiden, men jag lever. Tack alla som grattade på n-dag. <3 i stora mängder.
Nu ska jag springa iväg och umgås med Lisa och två svenska pojkar som vi träffade i Tokyo när vi var där, och som nu är här hos oss i Kyoto och hälsar på. Planerna är en Izakaya och sedan karaoke tills vi stupar (eller tills jag och Lisa känner att det är dags att sova. Vi börjar faktiskt 845 imorgon bitti).
(btw, bild = Lost in Translation-vibbar. Vilket är ungefär hur jag känt mig de senaste veckorna. Men det börjar peka lite uppåt nu, i alla fall. So no worries.)
2 comments:
Hoppas att bland de som grattade dig var jag också inräknad.. Helt febrilt försökt ringa dig efter att vi pratat. Jag känner någon som säger till mig jämt att när någon räcker mig lillfingret då vill jag plötsligt ha hela armen...
Så var det definitivt nu, jag var utsvulten på en intelligent tjejkonversation, jag är omringad ju av enbart killar numera... Så saknaden efter samma våglängd var enorm. Nåja, huvudsaken att du lever. Kul också att du är rätt upptagen med allt därborta. När jag lyssnade på det som den trevliga men mycket bestämda damen sa i luren, kände jag starkt att ett nytt hopp formulerades i mitt inre: Nämligen att jag hoppas att jag inte behöver lära mig det språket också... Puss och Kram Mam
H4x0rz.
Jag gillade festen. Lät lite nordkoreanskt/Nazi-tyskt - men varför inte? Så vet folk vad som gäller. ^^
|<1C|< /\$5, |<@75||=.
Post a Comment