Djevutschka i vastra Mongoliet och pa vag mot Moskva

Bilbro och motorvag, Mongolia-style. Vi var tvungna att kliva ur bilen och vandra over bron for att inte lagga mer vikt an nodvandigt pa den. Bara sjalva akandet, som var enormt guppigt och ryckigt och svangigt, var en upplevelse.

Landskapet i Mongoliet ar episkt och det var ofta man satt med nasan klistrad mot rutan och bara stirrade. Dessutom finns det kameler.

(fick tyvarr inte chans att rida pa nagon kamel, for nar vi kom till den lilla oken dar det var meningen att vi skulle rida over sanddynerna, da hade det snoat mangder och sag ut sahar

sa fick gora snoanglar och ha snobollskrig istallet. Men jag fick rida mongolisk hast tillrackligt lange for att ha lite skavsar nasta dag och klattra ned i en vulkan, sa jag ar anda ratt nojd.)

Traditionell mongolisk ger.

Gers ar varma och fina och helt bekvama, aven utan elektricitet och vatten, och vi overlevde aven--och vande oss vid!--de intressanta toaletterna (aven om jag stallde mig skeptisk till ninja-balanserandet som kravdes i borjan)Vi tog oss ocksa till den gamla huvudstaden Kharakhorum och hamnade mitt i en begynnande sandstorm. Jag hade sand OVERALLT efter det, vilket var sadar, men det var ocksa ungefar hur tufft som helst.

Efter Mongoliet drog vi ivag mot Ryssland och Irkutsk. Vi har nu dumpat Aussien och Kiwin (de skulle direkt till Moskva) och jag och Lisa ar tillbaka till var invanda tvasamhet.

Vi akte ut till Baikalsjon, som ar fantastiskt vacker och fortfarande frusen dar den ar som allra djupast, och at blinis och borstsj och tittade pa tanter invirade i ryska sjalar som ropade djevutschka, djevutschka efter oss.

Vi har stannat tva natter i Irkutsk och har fatt var forsta smak av Ryssland. Och jag maste saga att jag hade forvantat mig varre! Jag hade hort att ryssar ar otrevliga och oformogna att le och att de bara blanger pa en om man rakar vara lite dalig pa ryska (dvs om man saknar tummar nar det kommer till ryska och gar runt och sager ungefar "nyet ruski", min mest anvanda fras hittills). Men! Det ar inte sant ju. Folk ler massor och ar trevliga, och, ja, okej, de ar inte japanskt service-minded, men det funkar anda.

Och Irkutsk ar massor med vackert.

Och roligt. :)

Men ikvall bar det av mot Moskva! Det blir den langsta tagresan, fyra natter tar det innan vi ar framme. Jag kan knappt barga mig!

Sain uu fran Ulaanbaatar!

Lordag morgon tog vi taget fran Beijing och satte av mot Mongoliet och Ulaanbaatar. Tagresan pa 30 timmar var faktiskt det basta hittills pa resan! Var hytt var helt trevlig, och vi behovde bara dela den med en snall mongolisk tjej som vi passade pa att pumpa pa information om allt vi skulle kunna tankas behova veta om Ulaanbaatar och mongoliska folket och lite om spraket. (Hon gav mig ocksa tuff kinesisk medicin for att forsoka hjalpa mig bli av med aidscancern som bestamt sig att ta over min hals och jobbade hart pa att hindra mig fran att ata och dricka. Men nu ar halsont i princip borta, sa hon var definitivt ftw)

Passkontrollerna var mycket intressanta. Vid den forsta, pa Kina-sidan, blev vi inlurade i tagstationen och inlasta dar i tre timmar medan tagfolket holl i vara pass och biljetter och korde ivag med taget (med vara bagage i). Vi kande oss valdigt lugna. Forstas.
Vid den andra, i Mongoliet, ilade det in strikt mongolisk milis i dominatrix-stilettklackar och fisknatsstrumpbyxor och total avsaknad av leende och korsforhorde mongoliskan i var hytt och kravde att vi oppnade upp och visade vara bagage. Aterigen var vi mycket lugna. Forstas.
Men sen loste sig det hela och vi kunde sova lugnt, efter att vi fatt australiensaren (Josh) och nya zeelandaren (Dean) i hytten bredvid att lagga ifran sig kiwi-vodkan och sussa lite.

Morgonen efter anlande vi till Ulaanbaatar och bestamde oss snabbt att bilda rese-ganget The Sheaves (fraga inte.. men jag heter numera Half Moon) med Josh och Dean, och med mig som utnamnd gangledare gav vi oss av for att hitta ett trevligt hostel. Det blev UB Guesthouse, billigt och bra och centralt i stan = Linnea nojd.

Forsta dagen i Ulaanbaatar tillbringade vi med att vandra runt och utforska omgivningarna, och hamnade uppe i kullarna runt stan (med en enorm Djinghis Khan inristad i det) med en flaska vin, ost och kex och tankte se solen sanka sig over staden. Men efter fem minuter hade vi var forsta run-in med den mongoliska polisen som menade att dricka alkohol pa offentlig plats, det ar typ daligt, sa vi blev ivagjagade. Hooray. Det var kul sa lange det varade dock. :)

Idag har vi vandrat runt igen (och jag har atit Djinghis Khan Warrior Battle Platter) och planerat var stora resa ut i den mongoliska vildmarken. Sex dagar ska vi vara ivag. Vi reser ut till ungefar mitten av ingenstans och ser bara natur och hastar och kameler (och varandra), och tillbringar natterna i traditionellt mongoliska gers hos nomadfamiljer utan el eller toalett eller dusch. Vi har blivit lovade att fa rida bade pa hastar och kameler, och fantastiska naturvandringar. Jag tror att det kommer bli hur bra som helst, sa aterigen ska kameran laddas ordentligt. Jag aterkommer med med bloggning nar jag ar tillbaka nagonstans med internet!

Fotospam - Kina och Mongoliet

Transmongoliska taget, pa vag mot Mongoliet

Hur man kontaktar mig

Forresten! Vi var inte riktigt vanner med det koreanska mobilnatet, men det kinesiska ar mycket snallare sa vi har telefon nu. Var resemobil (som bara far ringas till om det skulle vara nagot riktigt riktigt akut, for vi betalar MASSOR for att ta emot samtal.) har nummer +46730568781

你好!

Vi ar framkomna i Kina och Beijing och har lyckats hitta allt fran veggo-mat till Lisa, billigt boende precis vid Himmelska Fridens Torg (vi blev ditforda av en ratt shady tant som skrek at oss pa kinesiska medan hon ledde oss in i mindre och mindre grander, sa ett tag var vi nastan sakra pa att vi skulle bli ranmordade och tittade pa varandra med stora mer och mer blankande ogon, men det slutade valdigt bra, ju!), vagen till Mao Zedongs mumie, Starbucks, och--bast av allt och allra mest spannande--biljetterna till taget mellan Beijing och Ulan Bator! 0745 lordag morgon satter vi oss pa taget och paborjar var fard langs med Transmongoliska jarnvagen. OMGWTFPOLARBEAR!!11ONE!, ungefar.

Vi hade ju tankt titta forbi Shanghai och Xi'an, men de naiva planerna har vi helt frangatt och vi stannar istallet 3-4 dagar i Beijing med omnejd och njuter av de tuffa sevardheterna och det vackra sommarvadret har. Sedan ar det Mongoliet for hela slanten som galler.

Skillnad mellan Korea och Kina undrar nagon kanske? (Eller sa kanske inte, men jag tanker beratta anda!) Forutom att kineserna ar annu lite mer hogljudda och buffliga an koreanerna ar det vi har markt av mest skillnaden i hur folk glor. Det har liksom gatt fran japanernas blyga och rodnande blickar i smyg till koreanernas full-i-skratt-tittande till kinesernas totalt oblyga habba-habba-stirrande. Precis nar man tror att man vant sig vid att alltid sta ut som en ommande tumme... men, nej, kanns fortfarande ungefar lika konstigt.

Annars ar vi positivt overraskade av Kina, faktiskt. Folk (de allra flesta i alla fall) ar trevligare, det ar mycket renare och typ (det har kommer lata daligt men) mer civiliserat an vi tankt oss (och faktiskt, det har skett en forandring sedan jag var har sist). Dessutom ar det sa modernt! (OS-pimp, nagon?) Skrapor med sjukt tuff design blandat med traditionellt kinesiska byggnader piffat up med lite neon och, forstas, har och dar ofattbart enorma myndighetsbyggnader. Sen sa ar det security checks precis overallt, vilket gor det lite trottsamt att ta sig in i tunnelbanan och tagstationer eller typ Himmelska Fridens Torg. Det ranner ocksa runt horder av militarer vart man an vander sig.

Och, alla overraskningars moder: vi ar helt tagna av de kinesiska mannen! De ar liksom lite storre an bade koreaner och japaner, klar sig i langt mindre bling, har djupare roster, och, ja, som sagt, stirrar, men! De forvrider huvudet pa bade mig och Lisa med jamna mellanrum. Vart var alla dessa hunkar nar jag var har sist? Jag undrar, jag.

Vi har hunnit shoppa lite och forsoker lara oss att pruta ordentligt (for annars blir vi massor med blasta). Vi var jattestolta da vi lyckades fa ned priset pa en vagg-scroll fran 365 yuan till 32 yuan och gick runt och skrockade belatet at var finurlighet, men sa gick vi runt ett horn och en tjej skriker ut ett utgangspris (vilket, som regel, ALLTID kan prutas ned) pa scrolls fran 30 yuan. *facepalms* Men vi gor standiga framsteg!

Imorgon bar det ivag pa en dagstur ut till kinesiska muren, sa nu ska jag ivag for kameran ska laddas och vaskan ska fyllas med tuffa frukter och kinesiska sesambrod. Good pie!

Vi har lamnat Japan bakom oss (nagot som jag tror skulle vara mycket mer traumatiskt om jag verkligen skulle forsta att jag inte ska tillbaka strax). Det var i och for sig lite konstigt att sta och vinka av Japan fran farjan, men vi var ju pa vag bortat, inte bara hemat Sverige, och darfor kandes det som borjan pa ett aventyr istallet for som slutet pa nagot. Och sedan dess har det varit full rulle!

Vi kom fram till Korea (Busan) i fredags morse och akte da direkt till Gyeoung Ju som vi hort skulle vara Koreas motsvarighet till Japans Kyoto. Och det var det verkligen! Det var fullt av tempel och gamla gravhogar och det fanns massor av korsbarsblom. Sa jag och Lisa satte oss naturligtvis och hade en snabb Hanami, for old times' sake. Dar passade vi ocksa pa att ata upp den allra sista super-apelsinen som vi haft med oss fran Japan.

Japan och Korea ar valdigt lika pa manga satt, men pa ungefar lika manga ar de olika. Om japaner ar lite som svenskar ar koreaner som italienare eller spanjorer. De ar lite mer hogljudda, har kryddigare mat, klar sig lite annorlunda, och ar massor med mindre blyga och reserverade. De ar ocksa mycket mer fysiska an japaner (och svenskor, for den delen).
Medan japanska ungdomar har en forkarlek for hockeyfrilla har koreaner pottfrilla. Japanskor visar benen, koreanskor har tjocka strumpbyxor och leggings.

Men jag och Lisa sticker ut ungefar lika mycket har som vi gjorde i Japan. Och vi ar fortfarande en aning for langa och for stora for att helt kunna anvanda alla bekvamligheter.

Och det ar hoghus som galler i Korea ocksa. Efter Gyeoung Ju bar det av till Seoul och vi slogs verkligen av alla hoghus.

Det ar nastan lite sa att Tokyo kan ga och slanga sig i vaggen, faktiskt. I Tokyo ar det typ kontor som ar galet hoga--i Seoul ar det ALLT. Och det finns hela slatter med exakt likadana, numrerade bauta-bostadshoghus. Dessa hoghus ser dessutom lite ut som om de skulle kunna resa sig upp vid eventuell Nordkoreansk invasion och transform-a till supervapen eller helikoptrar och forsvara Sydkorea. Det ar helt surrellt. Jag har inget bra foto an, men sa fort jag har det sa kommer det upp pa bloggen.

Men, jag och Lisa lever och har det bra. Och Hasse (var koreanske van) ar fantastisk! Liksom hans fruktansvart valkomnande familj. Det ar <3>

Men nu haller min tid pa internet-kafeet att rinna ut, sa det far vara slut har.
Kam sami da!