Framme!

Jag är framkommen i Tokyo.

Jag är framkommen i Tokyo! XD

Resan gick smidigt och bortsett från en timmes försening från Danmark (danskarna kan inte heller riktigt hantera snön) helt utan problem. Jag fick till och med rimlig mat på flyget. Och så mycket tomatjuice jag kunde önska mig.

Så är jag återigen omgiven av japaner. Denna gång dessutom kostymklädda, högklackade, välfriserade japaner. Men också en hel del västerlänningar, eftersom mina hoods numera ligger mitt bland ambassader och enormt höga kontorshus. Jag smälter inte helt in varken ålder- eller utstrålningsmässigt, men det ska väl gå bra ändå. Jag kan vara den där extra kryddan som egentligen inte riktigt passar men som gör all skillnad. Eller nåt.

Jag har blivit kringvisad på ambassaden och introducerad för några av dem som jag ska jobba med, jag har fått se det skrivbord som ska bli min arbetsplats ett halvår framöver och jag har flyttat in i min lilla lägenhet. Det är något spartanskt med kala väggar och få möbler, men det ska jag nog råda bot på så småningom. Åtminstone de kala väggarna. Och en riskokare ska införskaffas. Annars har jag i princip allt jag behöver, för under 3000 kronor i månaden. Mitt i Tokyo. Det vore oförskämt att klaga.

Förutom på en sak. Det finns inget internet på mitt rum!!

Detta komplicerar bland annat skajpande. Men! Jag har internet på kontoret, det finns gratis wireless på vissa Starbucks (dock ej på det allra närmaste som, om det hade haft internet, utan tvekan hade blivit mitt nya stammishak) och så finns det trådlöst som på något mystiskt sätt når ut till en stenbänk utanför ambassadens ena utgång.

Det är där jag nu sitter och huttrar lite. Det är inte outhärdligt kallt ute - kanske 8-10 plusgrader - men det vore trevligare med internet inomhus. För ingen uppkoppling i min lägenhet + ingen mobil ännu = jag är nästan totalt incommunicado.

Min handledare Kaj är fortfarande fantastisk och vi ska nog komma överens. Han och hans fru Toyoko bor på samma våning som jag - tredje - och de bjöd vänligt nog över mig på middag igår kväll. Spännande, minst sagt! Efter middagen kom en japansk professor i kriminologi upp till deras lägenhet på ett glas öl - w00t, liksom - och jag försökte kommunicera. Jag hade dock inte sovit ordentligt sedan natten innan flygresa så jag höll förstås tungan på alla sätt i munnen utom det rätta. Men lite kunde jag konversera, även utöver vad jag heter och vart jag kommer ifrån. Men vid halv tio började jag känna mig febrig av trötthet så jag tackade för mig, gick och la mig, och sov sen till halv ett idag. Heh.

Helgen har jag ledig (ska då försöka skriva klart den sista essän med deadline måndag) och sen börjar det på riktigt. Även det minst sagt spännande. Jag vet redan nu att jag ska vara med vid en presskonferens om fångars möjligheter efter frigivning som ska hållas av en svensk före detta fånge - right up my alley, någon? Annars är mitt jobb och mina faktiska arbetsuppgifter fortfarande lite av ett mysterium, men det måste ju visa sig.

Åh! Det gick precis förbi en medarbetare och han pekade ut två andra Starbucks i närheten som kan ha wireless, ska nog gå och undersöka! Och stoppa fingrarna i ett par vantar...

Men jag är alltså framkommen och lever och kommer så småningom med fler uppdateringar!