Jag har snart varit här i tre veckor. Det känns på något sätt både som att jag har varit här i månader och som att jag kom först igår. Jag tror att det är arbetsmiljön som förvirrar mig. I och med att det ofta pratas svenska eller engelska på jobbet kan jag under stora delar av dagen glömma att det är Japan jag är i. Det är mer som att jag är på någon internationell men ospecificerad, kvasi-svensk plats. Och där har jag väl som språkstuderande universitetsstudent alltid varit?

Men sen går jag ut genom ambassadens huvudentré och där mitt emot reser sig en kolossalt höga blanka fasader. Fortsätter jag fram in i den lilla parken skymtar rosa plommonblom bland grenarna och kamelior lyser på sina buskar. I mataffären hittar jag tofu och strösselfisk, ingen palsternacka eller Kalles men enorma rättikor, yakisoba och dyra frukter. Och den delen av min vardag är ju ny. Det går inte alltid ihop. Huvudet förstår väl som oftast, men kroppen och känslorna upplever viss förvirring.

Annars lunkar jag fram i en ganska trevlig vardag.

Jag har införskaffat en yogamatta - som får hela min lägenhet att lukta polyeten men med vars hjälp jag blir pigg och glad på mornarna (kaffeautomaten kan måhända ha ett kort, smalt litet finger med i spelet). Jag har minglat på Japan International Press Club och fått följa med på häktesbesök (varifrån jag kom tillbaka ett vid framtida uppsatsskrivande förmodligen användbart visitkort rikare). Jag är på god väg att skaffa mig en svensk stödfamilj här i huset som har ost i sin kyl och starkt bryggkaffe i skafferiet och jag har på riktigt upptäckt bastun och badet i källaren!

Det ryktas dessutom om att det internet som jag beställde i förra veckan ska levereras imorgon - alla tummar hålls hårt - så då blir vardagen ännu ett snäpp trevligare.

Men det är ju det - det är verkligen vardag. Ännu mer vardag än det var under utbytesåret. För det är jobb, lunch, jobb, fika, jobb, middag, dega lite och pilla trött naveln eller ta en promenad och sen är det dags för sova inför ny dag. Det är intressant och lärorikt och nytt men dagarna rusar också förbi.

(Ändå känns det förstås lite Vive Le Japon!)