Working 9-5, eller, ja, 5.30

Så. En avslutad första arbetsvecka där jag faktiskt - hör och häpna - har fått göra saker på riktigt. Allra första dagen fick jag hjälpa till att översätta ett stycke om Beatrice Asks besök till engelska varefter detta mitt bidrag lades upp på den engelska versionen av ambassadens hemsida. Jag har fått sitta med på möten, har tillfrågats om min åsikt, och har fått följa med på ett EU-möte (eftersom Ungern precis tagit ordförandeskapet och jag ju kan ungerska - score!).

Jag har också fått författa en press release (som handledare sen korrekturläste innan den godkändes för utsändning, naturligtvis, men ändå) och jag har varit på mingel på 45:e våningen i en riktigt fancy-schmancy "lobby" däruppe, anordnat av en organisation kallad Young Diplomats in Tokyo.

Med andra ord har jag kastats rakt in i smeten och förväntas nu baka goda kakor av det hela under det närmaste halvåret. Och jag känner mig försiktigt optimistisk.

Utöver jobbet - som är en formlig skattkista av spännande aktiviteter och möten och människor - har jag bara hunnit med en gnutta av allt det spännande som staden Tokyo har att erbjuda. Jag har gått vilse i mina diplomat/office hoods och fått gå in till en polis-i-låda och fråga om vägen hem. (Jag lyckas fortfarande på något magiskt sätt ta olika uppgångar upp från t-banan och måste varje gång staka ut en ny hemväg. Men det innebär ju att jag åtminstone börjar få någorlunda koll på de allra närmaste kvarteren.)

Jag har varit i Ginza och överväldigats av alla människor, alla höga hus och alla astronomiskt prissatta varor i lyxbutiker. Fast jag har också hittat ett H&M med löjligt bra rea och köpt tre par kostymbyxor (för jeans är tyvärr no-no på jobbet), en kofta och en blus för under 400 kronor. Helt klart imponerande. För att inte säga awesome.

Fast det är först idag som jag verkligen fattat vart jag bor. Det är klart att jag förstod att det var centralt med tanke på att postadressen är Roppongi, men alltså. Jag bor på gångavstånd från Tokyo Tower, liksom från the National Diet, och Roppongi Crossing är typ ETT kvarter bort. Även till Ginza är det bara ett längre stenkast.

Detta är AWESOME.

Allt jag kan tänkas behöva finns i närheten: otaliga Starbucks (där man kan träffa trevliga, intressanta människor - exempelvis träffade jag idag en tjej som heter Maomao (jo, det är sant) och som jag definitivt fick potentiell vän-vibbar av), en uppsjö av convenience stores öppna dygnet runt, mataffärer med japanska livsmedel, dyrare mataffärer med västerländska livsmedel, gigantiska department stores på 8 våningar som har allt från billigt bling-bling till riskokare till begagnade böcker till handtvål till märkeskläder. Och så förstås affärerna där allt kostar 100-yen.

Nämnde jag AWESOME?