Vi sov på en parkering i Hakodate (hamnen på södra Hokkaido varifrån vi kunde ta färjan till Ooma) och försov oss så att Lisa fick rusa till biljettluckan för att vi skulle hinna med båten. Och sedan kunde vi vinka av Hokkaido och tacka för allt fint vi fått. Vi vinkade länge, och medan vi stod där och vinkade kom vi överens om att vi antagligen kommer vilja lämna Japan båtvägen när det väl blir dags i mars-april nästa år. Det blir säkert ännu mer tårfyllt än det skulle vara att flyga härifrån, men det känns också som att man hinner säga hejdå ordentligt. Sen vill vi ju båda prova på transsibiriska/transmongoliska järnvägen, så har vi råd skulle det vara ett perfekt avslut på ett väldigt annorlunda år i våra liv. Som ni förstår hade vi gott om tid att tänka där medan vi sade farväl till Hokkaido.
Att det var nästan löjligt sceniskt på vägen därifrån gjorde oss inte mindre benägna att tänka heller. Vi fick det sådär bländande vackert igen.
Och det fortsatte att vara bedövande vackert även i Ooma. Havet låg som ett täcke hela vägen till Hokkaido som man kunde skymta längs horisonten, vattnet var klart som glas och allting var blått - himlen, havet, bergen, allt.
De japanska turister som tagit sig till Ooma tittade lite skeptiskt på oss när vi med barnslig iver sparkade av oss strumpor och skor, kavlade upp leggingsen och vadade ut i det klara vattnet. Men vi var alltför upptagna av snäckskal och fina, lena stenar och sjögräs för att bry oss och efter ett tag log de mest mot oss istället.
Under hela resans gång har jag varit den av oss två som varit lyckligast med maten. Lisa har också varit nöjd, självfallet, men eftersom hon är sån där vegetarian har jag varit den enda som verkligen har kunnat njuta av alla platsers specialiteter då dessa ofta innehållit fisk eller skaldjur av något slag. Lyx i min värld, beklagligt i Lisas. I Ooma kunde jag köpa färsk sjöborre att äta med sked för inga pengar alls. Lyx, lyx, lyx, lyx, och massor med gott trots att det ser suspekt ut.
Efter Ooma, som var inte bara dagens utan också en av resans höjdpunkter, styrde vi kosan mot Matsushima - Tallöarna - en av Japans Tre Vyer.
Av flera anledningar misslyckades dock Matsushima med att imponera på oss. Till att börja med: som svensk blir man inte hänförd av tallar. Man har liksom sett en tall här och där i sitt liv. Vi fäster heller ingen särskild betydelse vid just tallar. För japanerna däremot är tallar förknippade med andlighet, helighet, de är sacred, helt enkelt. Och att då ha en hel ökedja där alla öar är täckta med tallar får japaner att gå i taket medan jag och Lisa, speciellt efter de fantastiska utsikter vi haft under resan (vilket antagligen också är en annan anledning till brist på imponering), lite blasé ryckte på axlarna.
Det var också mulet, så allt var grått. Vilket är lite bummer om det är just natur man ska njuta av. Man kunde liksom känna hur det här skulle vara en mycket häftigare grej om det bara var solsken.
Alla mina bortförklaringar kan dock också ses som att jag efterkonstruerar orsaker till varför jag inte stod och rös av hänryckning i Matsushima, eftersom jag börjar bli så pass indoktrinerad att jag känner att jag bör hänföras av det som japanerna säger att jag ska hänföras av.
Såhär i efterhand, på just detta foto, ser det förstås vackert ut. För det är det också. Men, inte i jämförelse med annat som vi såg. Vi gav oss ju av till den vulkaniska kraterna efter Matsushima, och den slog ju alla tallar, helt och fullt. Där stod jag och gapade hänfört.
Sen så hade vi ju förstås missödet med bilen uppe vid kratern, vilket befläckade upplevelsen en smula.
Och nu är jag ifatt det första inlägget jag skrev om resan, som handlade om slutet av resan, för varför skriva organiserat när man kan göra det icke-linjärt och svårt att följa. Kronologi är överskattat! Typ. Plus, jag tror att man kan fatta det allra största med hela vår resa, nämligen att den var väldigt, väldigt lyckad. Och att liknande saker ska göras igen i framtiden.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
omfg.. jag hörde sagan-om-ringen-musiken spelas när jag såg bilderna..
Fantastiska bilder. Roligt att läsa allt också, som vanligt. :-)
Post a Comment